Stamtavle-läsning

*
Man blir ju lite miljöskadad av att läsa en massa stamtavlor på katter hit & dit. Ett exempel på det var när jag läste om Anne Boleyn, ni vet andra hustrun till Henrik VIII. Han med dåligt lynne och udda skilsmässometoder enligt löpande-band-metoden. Men nu var det ju inte honom jag skulle orda om.

Det var Anne, tänk vad det är lätt att ta ett sidospår ...
Anne alltså. Hon beskrevs som intelligent och musikaliskt begåvad av sina samtida. Det sägs att hon var även envis, stolt och vågade bråka med Henrik.
Kanske är det den samtida Thomas Cromwells bedömning som kommer henne närmast: intelligens, god inställning och mod.

Av eftervärlden har Anne Boleyn kallats "den mest inflytelserika och betydelsefulla regentgemålen England nånsin haft".
Hon hade åsikter, argumenterade för dem och stod på sig.
När man kommit så långt i läsningen, dök plötsligt en stamtavla upp.
Den måste ju granskas.
Och minsann!
Annes pappa gifte sig med sin brors dotter, som blev Annes mamma.
Inavel alltså. Eller linjeavel, som en del hellre säger.
Inte bara bland djur, utan även bland människor har vissa linjer ansetts förmer än andra linjer.
Och så tänker man på det nya moderna greppet kloning ...
Är inte det egentligen bara en variant på inavelstemat i ny tappning?
För att människor fortfarande vill inbilla sig att somligas gener skulle vara bättre än andras gener?
Paketering framför innehåll.
Högmod före fall?